Först kommer tårarna, du gråter tills det inte går längre.

Sedan är du tom. Det går dagar, veckor, månader.

Du ser honom på bussen, känner igen hans röda mössa och hör hans röst. Ni får ögonkontakt. Du säger hej, hur är det med dig, småpratar lite, ser att han ser lycklig ut, att han har ett nytt liv, utan dig.

Du hoppar av bussen och går vidare. För det är det man gör efter ett tag.

Han är inte lika speciell längre, den röda mössan får inte hjärtat att hoppa till ett extra skutt och hans leende får dig inte att smälta.

Och till slut mår du faktiskt inte så dåligt längre.

Äntligen.

hela kvällen spenderades med kompisar och bekanta i lomma, sen började det regna

var tvungen att prova Annas orrebyxor!! hihi

Ann<3

<3