Häromdagen pratade jag om ursprung och hårt jobb med en kompis.

Vi har båda rötter i ett annat land och kan förstå vissa saker som de flesta svenskar inte kan förstå. Jag är en tjej som har släkt i Serbien. Om någon släkting eller om mina föräldrar dör, ärver jag inte särskilt mycket. Mina föräldrar flyttade till Sverige rätt sent och de har inte samma kontakter som mina svenska kompisars föräldrar har. Mina svenska kompisar kan fråga sina föräldrar ifall de kan fixa sommarjobb åt dem och många har en släkt med ganska mycket att ge i arv. Det har inte min släkt.

Jag kommer alltid få jobba hårdare än en svensk som är lika duktig som jag i skolan eftersom att en svensk aldrig kommer få uppleva diskriminering pågrund av ursprung. De kommer kanske bli diskriminerade pga sexuell läggning eller kön men jag kommer bli diskriminerad pga kön och ursprung. Om de inte klarar skolan har de oftast en annan utväg: kontakter eller arv. Men det har inte jag.

Jag har därför inget annat val än att jobba hårt. Jag är både kvinna och invandrare, vilket gör allt så mycket svårare.

Många förstår inte det här. De tror att om jag jobbar lika hårt som någon annan svensk kommer allt att lösa sig. De har så himla fel.

Och jag förstår ju själv att alla svenskar inte har det så bra ställt. Det finns svenskar som inte får något i arv eller som inte har många kontakter. Men de blir inte diskriminerade på samma sätt som jag.

Då måste jag också tillägga att jag är kvinna och att jag hade haft mycket bättre förutsättningar om jag vore en man, detta pga patriarkatet. Därför kallar jag mig t.ex feminist. Jag vill ju inte att det ska vara såhär. Och jag blir så trött på alla killar som vill kalla sig humanister eller jämställdister. Liksom, förstår ni inte att kvinnan är förtryckt? Har ni ingen som helst förståelse för MIN situation? Hur kan man vara så ignorant?

Detta frågar jag mig jämt. Men jag orkar inte bråka eller diskutera. Jag orkar inte förklara för någon som redan har det bättre. De vill ju inte förstå. Män är inget offer. Det är kvinnor(och invandrare t.ex.) Män har små problem. Kvinnor har stora samhällsproblem. Hur kan man jämföra något så litet med något så mycket större? Många hävdar att feminister inte tar upp manliga problem(vilket de gör, tex föräldraledigheten) men jag förstår inte. Mansproblem är inte lika stora som kvinnoproblem? Hur kan man ens jämföra något sådant?

Jag förstår inte er som inte vill kalla er feminister. Det är som att ni inte förstår eller kan erkänna att kvinnan är förtryckt i samhället. Herregud. Det är ju allmänbildning.

Screenshotade random bilder