Du tar en bild med din kompis när ni sitter på en resturang. Ni tar först 2 bilder men ingen av er blir nöjd med den så ni tar 10 bilder till och bestämmer er tillslut för att välja en. Detta tar ca 6 minuter. Den redigerar du och kollar sedan med din kompis ifall den blev okej. Din kompis säger att ni kan lägga ut den efter ca 5 minuter av velande. Efter det måste ni komma på vad ni ska skriva under bilden, vilken smiley ni ska välja och visa vad restaurangen heter. Tillslut lägger du upp bilden. Det tar er ytterligare 5 minuter. Efter det lägger ni ifrån er mobilerna och börjar äta.

Det tog sammanlagt 16 minuter. Under de 16 minuterna skulle du kunna fråga hur din kompis mår eller vad det senaste skvallret är. Men nej, istället låter du och din kompis maten kallna bara för att lägga upp er bild på instagram.

Hur viktigt är det egentligen? Varför känner vi ständigt denna press att behöva lägga upp, dela, visa för världen att "Jag har ett liv!! Kolla!!" istället för att vara med i det verkliga livet, ha kul utan filter på eller 10 sekunder av mystory?

Jag frågar mig detta jämt och förstår inte varför det känns så himla viktigt att använda snapchat, instagram och facebook. Jag blir ju inte en bättre människa av det. Men det är så himla, himla svårt. Och det går inte att sluta.

btw- solen sken i 40 minuter igår!! man kunde tom låtsas sola!